Här mötte Gud Elia genom en av Sina änglar och frågade honom: ”Vad är du här efter, Elia? Jag sände dig till bäcken Kerit, jag skickade dig till änkan i Sarepta, jag skickade dig till Samaria med ett budskap till Ahab, men vem har sänt dig ut på denna långa resa i ödemarken? Vad är ditt ärende här?” Elia utgjuter sin bitterhet över sin själs nöd inför Herren: ”Han svarade: Jag har verkligen nitälskat för Herren, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv. HERREN sade: ´Gå ut och ställ dig på berget inför HERREN´. Och se, HERREN gick fram där, och en stor och stark storm, som ryckte loss berg och bröt sänder klippor, gick före HERREN. Men HERREN var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men HERREN var inte i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men HERREN var inte i elden. Efter (292) elden kom ljudet av en svag susning. Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Och se, då kom en röst till honom som sade: ´Vad gör du här Elia? Han svarade: ´Jag har verkligen nitälskat för HERREN, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.” (1 Kon. 19:10- 14)