Somliga vill inte ta emot det vittnesbörd Gud har gett oss att förmedla. De inbillar sig att de kan bli bedragna och att de själva har rätt. De tror att Guds folk inte har behov av någon tydlig behandling och tillrättavisning, men att Gud är med dem. Dessa frestade människor, vilkas själar aldrig har befunnit sig i strid mot syndens exakta förebråelser, skulle vilja utbrista: Tala behagliga saker till oss. Hur kommer dessa att förvalta det Sanna Vittnets budskap till laodiceanerna? Det kan inte vara något bedrägeri här. Detta budskap måste bäras fram av Guds tjänare till en ljum församling. Det måste väcka Guds folk ur dess trygghet och farliga villfarelse när det gäller deras verkliga ställning inför Gud. Detta vittnesbörd kommer, om det tas emot, att väcka dem till handling och leda dem till självförnekelse och bekännelse av deras synder. Det Sanna Vittnet säger: ”Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm.” Och vidare: ”Alla som jag älskar tillrättavisar, (260) och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig. Se, jag står för dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.” (Upp. 3: 15, 19- 22).