Men samtidigt som vi inte godtar deras uppfattning om vårt ärende som orsaken till våra svårigheter, eftersom vi vidhåller att Gud har utvalt oss till ett mer krävande uppdrag än Han gett andra, (261) erkänner vi med själens ödmjukhet och under ånger, att vår tro och vårt mod har blivit hårt prövat och att vi ibland inte helt och fullt har litat på Honom, som har anförtrott oss vårt uppdrag. När vi sedan fattar mod på nytt efter smärtsamma besvikelser och prövningar, ångrar vi djupt, att vi inte har litat på Gud utan gav plats för mänsklig svaghet och lät modlöshet omtöckna vår tro och minska vår tillit till Gud. Jag har blivit visad, att Guds gamla tjänare led besvikelser och nederlag precis som vi stackars dödliga. Vi var i gott sällskap. Detta ursäktade emellertid inte oss.