Ahab var moraliskt svag. Han hade inte någon hög känsla för heliga ting. Han var självisk och saknade principer. Hans äktenskapsförbindelse med en kvinna av beslutsam karaktär och bestämt temperament, som var hängiven avgudadyrkare, gjorde dem båda till Satans särskilda ombud, som ledde Guds folk till avguderi och fruktansvärda avfall. Isebels bestämda anda formade Ahabs karaktär. Hans egenkära natur var oförmögen att fatta Guds nådegåvor till Sitt folk och sin egen plikt mot Gud som väktare och ledare för Israel. Gudsfruktan blev mindre i Israel för varje dag. Blasfemiska (263) tecken på deras blinda avguderi kunde ses mitt i Guds Israel. Det fanns ingen som vågade riskera sitt liv genom att öppet träda fram i opposition mot den gudlösa avgudadyrkan som tog överhanden. Baals altare och Baals präster som offrade till solen, månen och stjärnorna, var överallt iögonfallande. De hade invigda tempel och trädlundar, där alster som framställts av människohänder hade placerats ut för tillbedjan. De goda gåvor som Gud gav Sitt folk framkallade ingen tacksamhet till Givaren. Alla himlens gåvor, de rinnande bäckarna, levande vattenströmmar, den milda daggen, regnskurarna som förnyade jorden och fick dess marker till att ge i överflöd, - detta tillskrev de sina gudars ynnest.