Staden Jeriko hade invigts till det mest överdrivna avguderi. Inbyggarna var mycket rika, men alla de rikedomar som Gud hade gett dem räknade de som en gåva från sin gudar. De hade guld och silver i överflöd, men liksom folket före syndafloden, var de fördärvade och ogudaktiga och hånade och provocerade himlens Gud genom sina onda gärningar. Guds domar väcktes mot Jeriko. Det var en fästning. Men själve Anföraren för Herrens här kom från himlen för att leda himlens här i angreppet på staden. Guds änglar grep tag i de massiva murarna och raserade dem till grunden. Gud hade sagt, att staden Jeriko skulle förbannas och att alla skulle gå förlorade med undantag för Rahab och hennes hus. Dessa skulle frälsas på grund av den ynnest som Rahab visade Herrens budbärare. Herrens ord till folket var: ”Ni skall hålla er borta från det tillspillogivna, så att ni inte själva blir tillspillogivna. Om ni tar något från det tillspillogivna, blir ni orsak till att Israels läger drabbas av tillspillogivning och ni drar olycka över det.” ”Vid den tiden svor Josua en ed. Han sade: ´Förbannad inför HERREN vare den man som företar sig att bygga upp denna stad, Jeriko, på nytt. När han lägger dess grund, skall det kosta honom hans förstfödde son, och när han sätter upp dess portar, skall det kosta honom hans yngste son.” (Josua 6:18, 26)