Herrens budskap kom till Elia, att han skulle gå till Ahab med förkastelsedomarna från Guds domslut på grund av Israels synder. Elia reste dag och natt tills han nådde Ahabs palats. Han krävde inget tillträde och väntade inte på att bli formellt anmäld. Helt oväntat för Ahab står plötsligt Elia framför den förvånade kungen över Samaria i grova kläder som profeter brukade bära. Han kommer inte med någon ursäkt för sin plötsliga ankomst utan inbjudan. I stället sträcker han händerna upp mot himlen och bekräftar högtidligt vid den levande Guden, som gjort himlen och jorden, de domar som skall drabba Israel. ”Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det”. (1 Kon. 17:1)