Elia var föremål för samma lidelser som vi. Hans mission till Ahab och den fruktansvärda anklagelsen mot honom från Gud, krävde mod och tro. På hans väg till Samaria ville de ständigt flytande floderna, de grönklädda kullarna, de med imponerande blomstrande träd försedda skogarna, - ja, allt hans ögon vilade på som frodades i skönhet och härlighet, -föra tanken till otro. Hur kan alla dessa ting i naturen, som nu trivs, bli uttorkade? Hur kan dessa floder som bevattnar landet och som aldrig i mannaminne har upphört att strömma, bli torrlagda? Men Elia gav ingen näring åt otro. Han gick framåt i sitt uppdrag med risk för (275) sitt liv. Han trodde helt och fullt att Gud skulle förödmjuka Sitt avfälliga folk och att Han genom Sina domars hemsökelser skulle föra dem till ödmjukhet och ånger. Han vågade allt i den mission som låg framför honom.