Efter några få månader var jorden, som inte längre friskades upp av dagg eller regn, torr. Växtligheten vissnade. Floder, som man aldrig tidigare hade sett upphöra att rinna blev mindre och bäckar torkade ut. Isebels profeter förrättade offer till sina gudar och ropade till dem natt och dag att de skulle friska upp jorden med dagg och regn. Men forna tiders besvärjelser och bedrägerier som utövats av dem för att bedra folket uppfyller inte deras avsikt nu. Prästerna har gjort allt för att dämpa sina gudars vrede. Med en uthållighet och iver, som emellertid hade varit värdig ett bättre syfte, har de uppehållit sig vid sitt hedniska altare, medan flammor från offren brände på alla stora platser. Baalsprästernas fruktansvärda rop och böner kunde höras natt efter natt i det fördömda Samarien. Men molnen visade sig inte på himlen för att skära av solens brännande strålar. Elias ord stod fast och inget av det som Baals präster gjorde kunde ändra något.