Som Guds budbärare har profeten tillrättavisat folkets synder och uttalat Guds domar över dem på grund av deras gudlöshet. Och nu, då han står ensam med rent samvete, fast i sin integritet trots att han är omgiven av beväpnade män, visar Elia ingen blyghet och inte heller den minsta vördnad mot kungen. Den människa som Gud har talat med och som har en klar känsla av hur Gud ser på människan i hennes syndiga fördärv, har inget att be kungen om ursäkt för och inte heller någon hyllning att ge Ahab. Som Guds budbärare, delar Elia nu ut en befallning och Ahab lyder genast som om det var Elia som var monark och kungen som var undersåte.