Förmiddagen gick och det blev middag. Trots detta rör sig inte deras gudar av medkänsla för sina präster, de bedragna avgudadyrkarna. Ingen röst svarar på deras upphetsade rop. Prästerna tänker hela tiden på hur de genom bedrägeri skulle kunna tända en eld vid altarna och ge Baal äran. Men Elias fasta öga bevakar varje rörelse. Åttahundraröster blev hesa. Deras kläder är täckta med blod. Trots detta minskar inte deras fanatiska upphetsning. Deras böner blandas med förbannelser till deras solgud, för att han inte sänder eld till deras altare. Elia står bredvid. Han vakar med en örns öga över att inget bedrägeri skall ske, för han vet att han skulle slitas i stycken på platsen om de genom något knep skulle kunna tända eld på sitt altare. Han vill visa folket det dåraktiga i deras tvivel och deras vacklande mellan två åskådningar, trots att de har sett Guds majestäts underbara gärningar och otaliga bevis för Hans obegränsade nåd och älskvärda vänlighet mot dem.