Elia riktar sig till Ahab: Bege dig upp, ät och drick, för jag hör bruset av regn.” (1 Kon. 18:41) Medan Ahab gick till fest, gick Elia upp från det fruktansvärda offret till toppen av berget Karmel för att be. Att han slagit ihjäl de hedniska prästerna hade inte gjort honom oförmögen för den högtidliga tillbedjan. Han har utfört Guds vilja. Sedan han, som Guds redskap, har gjort vad han kunde för att avlägsna förbannelsen på grund av Israels avfall genom att slå ihjäl avgudaprästerna, kunde han inte göra mer. Han gick då i förbön för det syndiga, avfallna Israel. I den plågsamma ställningen, med sitt ansikte böjt mellan sina knän, ber han allvarligt att Gud skall sända regn. Sex gånger i rad sänder han sin tjänare för att se om det finns något synligt tecken på att Gud har hört hans bön. Han blir inte otålig och förlorar inte sin tro på grund av att Herren inte omedelbart ger tecken på att Han hört Elias bön. Han fortsätter i allvarlig bön, sänder sin tjänare sju gånger för att se om Gud har gett något tecken. Hans tjänare kommer tillbaka den sjätte gången efter att ha sett ut över havet med det nedslående beskedet, att det inte finns något tecken på moln på den mässingsfärgade himlen. Den sjunde gång berättar han för Elia att det syns ett litet moln, omkring så stort som en mans hand. Detta är nog för att tillfredsställa Elias tro. Han väntar inte på att himlen skall bli svart av moln för att vara säker. Genom detta lilla moln som är på väg hör hans tro ljudet av mängder av regn. Hans gärningar överensstämmer med hans tro. Han sänder sin tjänare med ett budskap till Ahab: ”Spänn för och kör hem, så att inte regnet håller dig kvar.” (1 Kon. 18:44)