Här är en undervisning för unga människor som bekänner sig vara Guds tjänare, som förmedlar Hans budskap och är stolta över sig själva. De kan, liksom Elia, inte spåra något märkvärdigt i sin erfarenhet, men trots detta känner de sig upphöjda över de plikter de fullgör och som de tycker är enkla. De vill inte komma ned från sin prästerliga värdighet att utföra nödvändiga tjänster, eftersom de är rädda för att de skall utföra en tjänares syssla. Alla dessa bör lära sig av Elias exempel. Hans ord utestängde himlens rikedomar, dagg och regn, i tre år. Det var bara hans ord som var nyckeln till att öppna himlen och förmedla regnskurar. (288) Han ärades av Gud när han bad sin enkla bön i kungens och tusentals israeliters närvaro, genom att eld som svar från himlen plötsligt lyste upp och tände eld på offeraltaret. Hans hand verkställde Guds domar och slog ihjäl åttahundrafemtio baalspräster. Trots detta var det han, som efter denna uttröttande påfrestning och högst framstående triumf kunde framkalla skyar och regn och eld från himlen, och som därefter var villig att utföra en enkel tjänst och sprang framför Ahabs vagn i mörker och vind och regn, för att betjäna den regent, som han inte hade varit rädd för att tillrättavisa rakt upp i ansiktet för hans synder och förbrytelser. Kungen kom innanför portarna. Elia svepte in sig i sin kåpa och lade sig på bara marken.