Jag såg, att denna grupp inte vann någon erfarenhet för egen del, när det gäller kamp mot synden och Satan. De var mer benägna att kämpa mot Kristi trofasta soldater än emot Satan och hans här. Hade de tagit på sig rustningen och gått ut i krig, skulle de ha gjort en värdefull erfarenhet, som det var deras privilegium att ha. De saknade emellertid mod att strida för det rätta, att våga något i krigen och lära sig hur man angriper Satan och intar hans fästning. Somliga har ingen tanke på att ta någon risk eller att själva våga något. Någon måste emellertid våga det. Någon måste emellertid våga. Några måste ta risker i detta. De som inte vill ta risker och utsätta sig själva för kritik kommer att vara helt beredda att iaktta dem som bär ansvaret och kommer - om det finns en tillstymmelse - att vara på språng för att finna fel hos dem och skada dem om de kan. Detta har varit bror och Syster Whites erfarenhet i deras uppdrag. Satan och hans här har ställts upp på led mot dem. Men detta är inte allt. När de, som borde ha stått vid sidan av dem i striden, har sett dem överbelastade och pressade över alla gränser, har de varit beredda att förena sig med Satan i hans arbete med att göra dem modlösa och försvaga dem och, om möjligt, driva dem bort från fältet.