Mose var den ödmjukaste människa som levat. Trots detta var han upprepade gånger, på grund av Israels barns knorrande, tvungen till att disciplinera deras uppförande sedan de hade lämnat Egypten och försvara sitt förfaringssätt som deras ledare. Strax innan de lämnade Israels folk, när han var nära döden, påminde han om deras upproriskhet och knorrande sedan de lämnat Egypten och hur hans intressen och kärlek till dem hade fått honom att gå i förbön till Gud för deras bästa. Han talade om hur han enträget hade bett Herren att låta honom gå över Jordan in i det utlovade landet: ”Men Herren var vred på mig för er skull och han lyssnade inte på mig” (5 Mos. 3:26) Mose visade dem deras synder och sade till dem: ”Upproriska har ni varit mot HERREN ända från den dag då jag lärde känna er.” Han talade om för dem hur många saker han hade gått i förbön inför Gud för och ödmjukat sin själ i oro för deras synder.