När vi hamnade i en vansklig situation, tillbringade vi ofta hela natten i allvarlig, kämpande bön under tårar för hjälp från Gud och om att ljuset måtte lysa över Hans ord. När sedan ljuset kom och molnen drev bort, vilken glädje, tacksamhet och lycka vilade då inte över de ängsliga, allvarliga bedjande människorna! Vår tacksamhet mot Gud var lika uppriktig som våra allvarliga och innerliga rop efter ljus hade varit. En del nätter (327) kunde vi inte sova, därför att våra hjärtan flödade över av kärlek och tacksamhet mot Gud.