Kora, Datan och Abiram och de tvåhundrafemtio furstarna som hade förenat sig med dem, blev först ängsligt vaksamma, sedan avundsjuka och därefter upproriska. De talade om den ställning Mose hade som ledare för folket, tills de föreställde sig, att det var en mycket avundsvärd position, som var och en av dem kunde fylla lika bra som han. Och de gav sig hän åt (347) missnöje tills de faktiskt bedrog sig själva och trodde, att Mose och Aron hade placerat sig själva i den ställning som de hade i Israel. De sade, att Mose och Aron upphöjde sig själva över Herrens församling genom att ta på sig prästämbetet och ledningen och att detta ämbete inte borde ges enbart till deras hus. De sade, att det var tillräckligt för dem om de var på samma nivå som sina bröder. De var nämligen inte mer heliga än folket, som på samma sätt gynnades genom Guds särskilda närvaro och beskydd.