De anklagade Mose för att vara orsak till att de inte kom in i det utlovade landet. De sade, att Gud inte hade behandlat dem så och att Han inte hade sagt, att de skulle dö i öknen. De skulle aldrig tro att Han hade sagt något sådant. Det var Mose som hade sagt detta, inte Herren. Allt var arrangerat av Mose som aldrig skulle föra dem till Kanaans land. De sade, att han ledde dem från ett land som flödade av mjölk och honung. I sitt blinda uppror glömde de sina lidanden i Egypten och de olyckliga plågor som kom över landet. De anklagade nu Mose för att föra dem från ett gott land för att dräpa dem i öknen, så att han skulle kunna bli rik genom deras ägodelar. De frågade Mose, på ett oförskämt sätt, om han trodde att ingen av den stora mängden israeliter var vis nog att förstå hans motiv och upptäcka hans bedrägeri, eller om han trodde att de alla ville underordna sig, för att han skulle leda dem runt som blinda människor på det sätt som han ville, ibland i riktning mot Kanaan, sedan tillbaka igen mot Röda havet och Egypten. Dessa ord sade de till församlingen och de avvisade fullständigt att längre erkänna Moses och Arons auktoritet.