Avgudadyrkan i grund och botten.
Under Moses frånvaro krävde församlingen att Aron skulle göra dem gudar, som skulle leda dem tillbaka till Egypten. Detta var ett hån mot deras förste Ledare, den Oändlige Gudens Son. Endast några få veckor tidigare, hade de stått skälvande av skräck och rädsla framför berget och lyssnat (340) till Herrens Ord: ”Du skall inte ha gudar vid sidan av mig”. (2 Mos. 20:3) Den härlighet som helgade berget, när den röst hördes som skakade berget i dess grund, svävade fortfarande inför församlingens åsyn. Trots detta vände hebréerna bort sina ögon och bad om andra gudar. Mose, deras synlige ledare, befann sig i samtal med Gud uppe på berget. De glömde Guds löfte och varning: ”Se, jag sänder en ängel framför dig, och han skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har förberett. Tag dig tillvara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, ty mitt namn är i honom.” (2 Mos. 23:20. 21)