Upproret icke avvärjt.
Efter denna fruktansvärda uppvisning av Guds dom vände folket tillbaka till sina tält. De var skräckslagna, men inte ödmjuka. De hade påverkats djupt av den upproriska andan och hade av Kora och hans följeslagare intalats att tro att de var ett mycket bra folk och att de hade utnyttjats och missbrukats av Mose. Deras sinnen var så starkt präglade av dem som hade gått förlorade, att det var svårt för dem att göra sig fria från sin blinda fördom. Om de skulle medge att Kora och hans sällskap var helt onda och Mose rättfärdig, så skulle de vara tvungna till att ta emot det som Guds ord, som de inte ville tro, att de alla med säkerhet skulle dö i öknen. De var inte villiga att underordna sig detta utan försökte tro att alltsammans var ett skämt, som Mose hade bedragit dem med. De människor som hade gått förlorade hade sagt vänliga ord till dem och hade visat ett särskilt intresse och en kärlek till dem och de ansåg att Mose var en slug man. De beslöt sig för att de inte hade misstagit sig. När allt kom omkring var de människor som hade gått under goda människor och Mose hade på något sätt varit orsak till deras utplåning.