De frälsta märker, att det är Moses röst och att (355) han fortfarande är Mose, trots att han förvandlats och förhärligats. De säger till honom, att de inte kan se honom i ögonen, eftersom ljuset från hans ansikte vållar dem en ytterst stark smärta. Hans ansikte är som solen. De uthärdar inte att se det. När Mose förstår detta, döljer han sitt ansikte med en slöja. Han hänvisar inte till att ljuset i hans ansikte är ett återsken av Guds härlighet, som Han har gett honom, och att de måste uthärda det. Nej, han döljer sitt ansikte. Folkets synd gör det smärtsamt för dem att se hans förhärligade ansikte. Så kommer att vara, när Guds folk förhärligas strax före Herrens andra ankomst. De förlorade kommer att dra sig undan och rygga tillbaka för synen, eftersom den härlighet, som de heligas ansikten utstrålar, kommer att vålla dem smärta. Men hela denna härlighet på Moses ansikte, hela denna gudomliga prägel på Guds ödmjuke tjänare, är bortglömd. Tanke o upp sid. 206]