Denna prövningens natt för hebréerna använde de inte till att bekänna och ångra sina synder, utan till att tänka ut några sätt att kunna stå emot de bevis som lagts fram för dem, att de var de största syndare. De hyste hela tiden sitt avundsjuka hat mot Guds utvalda män och de blev starkare i sin galna kurs att stå emot Moses och Arons auktoritet. Satan var närvarande för att vilseleda deras omdöme och föra dem med förbundna ögon till utplåning. Deras sinnen hade blivit fullständigt förgiftade av missnöje och de hade i sina sinnen låtit det vara höjt över allt tvivel att Mose och Aron var onda män och att de var ansvariga för Koras, Datans och Abirams död, (357) som de trodde skulle ha blivit hebréernas räddare genom att införa en bättre ordning av saker och ting, i vilken beröm skulle ha intagit tillrättavisningens plats och fred i stället för ångest och kamp.