Gud vill, att det skall vara disciplin bland Hans folk, att de enigt skall samverka och att de skall ha samma synsätt, vara ens till sinnes och ha samma åsikt. För att detta skall uppnås, är det mycket, som måste göras. Det köttsliga hjärtat måste kuvas och förändras. Gud har för avsikt, att det alltid skall finnas ett levande vittnesbörd i församlingen. Det kommer att vara nödvändigt att tillrättavisa och förmana och någon kommer att behöva sträng tillrättavisning, alltefter vad omständigheterna kräver. Vi hör påståendet: ”O, jag är så känslig, jag kan inte tåla den minsta kritik.” Om dessa ville uttrycka sig korrekt, skulle de säga: ”Jag är så egensinnig, så självgod, så andligt stolt, att jag inte vill tillåta att någon kräver något av mig. Jag vill inte bli tillrättavisad. Jag gör anspråk på rätten att ha ett eget omdöme. Jag har rätt att tro och tala som jag själv vill.” Herren skulle inte vilja att vi gav upp vår individualitet. Men vilken människa kan rätt bedöma, hur långt denna fråga om personlig självständighet borde få sträcka sig?