Folket knorrar
När Israels härar hade framgång, tog de själva all ära. När de däremot prövades och sattes på prov genom hunger eller krig, tillskrev de Mose alla sina svårigheter. Guds kraft som på ett anmärkningsvärt sätt visade sig vid deras befrielse från Egypten och då och då varit märkbara under alla deras färder, borde ha ingjutit tro hos dem och för alltid ha stängt deras munnar för ett enda uttryck av otacksamhet. Men det minsta de saknade, det allra minsta de av någon orsak riskerade, vägde upp det goda de fått och fick dem att bortse från de välsignelser de fick när de befann sig i största fara. Den erfarenhet de gjorde, när de dyrkade guldkalven borde ha gjort ett så djupt intryck på deras sinnen att det aldrig borde ha utplånats. Men även om intrycken av Guds missnöje var färska hos dem och visade sig i deras brutna led och det antal som saknades på grund av deras upprepade förolämpningar mot den Ängel som ledde dem, tog de inte dessa läxor till sina hjärtan och gottgjorde sina tidigare fel genom trofast lydnad. I stället blev de på nytt besegrade av Satans frestelser