Varje människa är en Guds förvaltare. Till var och en har Mästaren (386) överlämnat Sina medel, men människorna gör anspråk på dem som sina egna. Kristus säger: "Förvalten dessa, till dess att jag kommer tillbaka." (Luk. 19: 13.) Det kommer ett tillfälle när Kristus kräver tillbaka det som är Hans med ränta. Han skall då säga till varenda en av Sina förvaltare: "Gör räkenskap för din förvaltning" (Luk. 16: 2.) De som har gömt sin Herres pengar i jorden i stället för att gå till banken med dem, eller som har förslösat sin Herres pengar genom att använda dem på värdelösa ting, i stället för att rätt placera dem där de ger bästa räntan - i Herrens verk - kommer inte att få ta emot sin Mästares beröm, utan Hans fördömelse. Den oduglige tjänaren i liknelsen för tillbaka det enda pundet till Gud och säger: 'Herre, jag hade lärt känna dig såsom en sträng man som vill skörda, där du icke har sått, och inbärga, där du icke har utstrött; och av fruktan för dig gick jag bort och gömde ditt pund i jorden. Se, här har du, vad dig tillhör.' Då svarade Hans herre och sade till honom: 'Du onde och late tjänare, du visste, att jag vill skörda, där jag icke har sått, och inbärga, där jag icke har utstrött? Då borde du också hava satt in mina penningar i en bank, så att jag hade fått igen mitt med ränta, när jag kom hem.'" (Matt. 25: 24-27.)