Han känner att det är en ära att leda tanken till tvivel och otro när det gäller Guds laglydiga folks erkända tro. Den sanning som han en gång hade sin glädje i är nu mörker för honom och om han inte ändrar sin kurs, kommer han att återfalla i en blandning av olika trosriktningars synsätt, men kommer i stort sett inte att vara enig med någon av dem. Han kommer att vara en avskild församling för sig själv, men inte under kontroll av församlingens stora Huvud. Genom att ställa sina synpunkter i opposition mot organisationens tro, bedrövar han församlingen och gör den modlös. Han ser att om sabbatshållare har sanningen, befinner han sig i mörker, och detta kan han inte gå med på. Sanningen fördömer honom och i stället för att försöka använda sin själ i harmoni med den, ge sig hän åt dess krav och förneka sig själva, söker han efter en position där han inte blir dömd.