Bror B försöker inte att vara enig med sina bröder. Hans självsäkerhet har fått honom att inte känna något behov av enighet. Han känner att deras tankar har formats i en något sämre form än hans egna och att ta emot deras synpunkter och råd som värdefull omsorg är en stor förödmjukelse. Denna självtillit har stängt honom ute från hans bröders kärlek och sympati och från att vara enig med dem. Han känner, att han är för klok och för erfaren för att behöva de förhållningsregler som är oumbärliga för många. Han har en så hög uppfattning om sina egna förmågor och en sådan tillit till sina egna insikter, att han tror, att han kan klara av vilken kritisk situation som helst. De himmelska änglarna sade till bror B: ”Därför skall den som anser sig stå, ta sig i akt, så att han inte faller!” Självsäkerhet leder till försummelse och ödmjuk, botfärdig bön. Det finns yttre frestelser som skall undvikas och inte fiender och svårigheter som skall övervinnas, för Satan anpassar sina frestelser till olika individers olika karaktärer och temperament.