”Jag blev visad, att en hård, fariséisk anda skulle växa fram hos bror B och kontrollera honom, såvida han inte fick se de fruktansvärda bristerna i sin karaktär och uppnå nåd från Gud till att rätta till det onda. Innan han omfattade sanningen, verkade hans hand vara emot alla. Hans stridslystnad skulle stärkas vid varje provokation och hans självaktning skadas. Han var en hård man, som råkade in i svårigheter och vållade problem. Guds sanning utförde en förnyelse inom honom. Gud accepterade honom och Hans hand höll honom uppe. Men sedan bror B har mist invigningens ande, har hans gamla upproriska ande, som strider mot andra, stärkts och har försökt ta kontrollen. När hans själv dör bort och han ödmjukar sitt stolta hjärta inför Gud, kommer han att förstå hur svag hans styrka är. Han kommer att (453) känna behovet av himmelsk undsättning och kommer att ropa: ”Oren, oren inför dig, o, Gud.” Allt hans stolta skryt i självet kommer att ta slut.