Han hade tillfälle att så sanningens frö, men han utnyttjade inte det tillfället så som han borde. Han borde ha tagit sin religion med sig när han vistades bland sina släktingar. Hans heliga bekännelse och Guds sanning borde ha funnits med alla hans tankar, känslor, ord och handlingar. Kristus befaller att Hans efterföljare skall vandra i ljuset. Att vandra innebär att röra oss framåt, använda oss själva, använda vår förmågor, vara aktivt engagerade. Om vi inte använder oss själva i den goda tjänst som vår Frälsare har kallat oss till och känt betydelsen av våra personliga ansträngningar i denna tjänst, har vi en sjuklig, förkrympt religion. Vi vinner nya segrar i vår erfarenhet då vi är verksamma. Vi blir aktiva och starka genom att vandra i ljuset, så att vi får kraft att vandra på Guds buds vägar. Vi uppnår större kraft för varje steg vi tar uppåt mot himlen. Gud kommer att välsigna Sitt folk (437) när det försöker vara till välsignelse för andra. Våra nådegåvor utvecklas och mognar genom att vi använder dem.