Människorna arbetar med stora insatser för att försäkra sig om detta livets skatter. De uthärdar möda, svårigheter och försakelser för att vinna en del världsliga förmåner. Varför skulle syndaren vara mindre villig att uthärda, att lida, att offra för att vara säker på de oförstörbara skatterna, att få leva ett liv lika Guds liv och få en härlighetens odödliga krona som inte bleknar och försvinner? Himmelens oändliga skatter, rikedomar som ej går att värdesätta, vilket är härlighetens eviga värden, måste vinnas av oss till varje pris. Vi borde inte klaga över att vi måste förneka oss själva, för livets och härlighetens Herre uthärdade allt för oss. Lidande och försakelse borde vi inte undvika, för himmelens Majestät utstod det i syndarens ställe. Att offra en skön och behaglig tillvaro, borde inte föranleda minsta lilla knot, därför att världens Återlösare accepterade allt detta till förmån för oss. Även om vi sammanfattar all vår självförnekelse, alla umbäranden (182) och offer, kostar det oss långt mindre i varje avseende än det gjorde livets Furste. Vilket offer vi än må göra, blir det obetydligt när vi jämför det med det som Kristus gjorde för vår skull.