Många kan bekänna sig till Kristi lära utan att älska och efterfölja vare sig bokstaven eller principen i Jesu undervisning. De ger det bästa av sin kraft till världsliga ting och böjer sig ned i tillbedjan inför Mamon. Det är oroande att så många bedras av Satan och låter inbilla sig att de har strålande förhoppningar om världslig vinning. De bedåras av utsikterna till fullkomlig lycka, om de kan nå sitt syfte i att vinna ära och världens rikedom. Satan frestar dem med de mest bestickande mutor: "Allt detta vill jag ge dig", all denna makt, all denna rikedom med vilken du kan göra så mycket gott. Men när de har uppnått sitt eftersträvade mål, har de inte längre den gemenskap med den självförnekande Återlösaren, som skulle ha gett dem del av gudomlig natur. De håller fast vid sina jordiska skatter och förkastar självförnekelse och det jagets offer som Kristus fordrar. De vill inte skilja sig från sina kära jordiska skatter, vid vilka deras hjärtan är fästa. De har bytt herrar de har tagit emot Mammon i Kristi ställe. Mammon är deras gud och Mammon tjänar de.