Omåttligheten börjar vid vårt bord vid användning av ohälsosam mat. Efter en tid, genom att fortsätta på eftergiftens väg, blir matsmältningsorganen försvagade, och den mat som intas tillfredsställer inte aptiten. Ohälsosamma förhållanden grundläggs och smyger fram ett krav efter mera stimulerande mat. Te, kaffe och köttmat åstadkommer en omedelbar effekt. Under inflytande av dessa gifter retas nervsystemet. I vissa fall, åtminstone för stunden, stimuleras intellektet och tankeverksamheten tycks bli livligare. Därför att dessa stimulantia för stunden åstadkommer sådana tillfredsställande resultat, drar många slutsatsen, att de verkligen behöver dem och fortsätter att använda dem. Men det kommer alltid en reaktion. Just därför att nervsystemet har retats i onödan, har det för nuet lånat kraft, som skulle ha bevarats för framtida behov. Allt detta tillfälliga uppiggande av organismen följs av depression. Lika mycket som dessa stimulantia tillfälligt piggar upp, lika stort kommer underskottet att vara på de retade organen efter att stimulansen har förlorat sin kraft. Aptiten lärs att kräva något starkare som bevarar och ökar den önskade retningen, (488) till dess att tillfredsställandet av begären blir en vana och det finns ett oavbrutet behov av starkare stimulantia såsom tobak, vin och sprit. Ju mer man ger efter för aptiten, desto oftare kommer kraven och desto svårare blir den att kontrollera. Ju kraftlösare organismen blir, desto större blir behovet av onaturliga stimulantia. När passionen för dessa ting ökar, undertrycks viljan, så att det inte längre finns kraft att säga nej till dessa onaturliga krav.