Människor, som borde vara lika uppriktiga i varje nödsituation som kompassnålen i förhållande till polen, har blivit ineffektiva i sina ansträngningar att skydda sig mot kritik och undvika ansvar av rädsla för att begå misstag. Människor med gott intellekt är babysar när det gäller disciplin, (496) därför att de är fega när det gäller att ta det ansvar och bära de bördor som de borde. De försummar att bli effektiva. De har alltför länge litat på att någon människa skall göra upp planer för dem och att denne tänker ut det som de i högsta grad själva förmår att göra för Guds verk. Mentala brister möter oss på varje punkt. Människor som är nöjda med att låta andra planera för sig och tänka för dem är inte helt utvecklade. Om de lämnades till att själva göra upp sina planer skulle de visa sig vara omdömesgilla, nogräknade människor. Men när de förs i kontakt med Guds verk, är det en helt annan sak för dem. De förlorar nästan helt denna förmåga. De är nöjda med att förbli så inkompetenta och ineffektiva att andra måste utföra planeringsarbetet och tänka mycket för dem. Somliga människor visar sig vara helt odugliga till att bana en egen väg åt sig. Måste de alltid lita på att andra skall göra deras planeringsarbete och deras undersökningar och att de skall använda sitt intellekt och sitt omdöme för deras räkning? Gud skäms över sådana soldater. Han blir inte förhärligad genom att de deltar i Hans verk, när de bara är maskiner.