Våra ansträngningar för andra kan många gånger försummas och verka eftersatta. Men detta borde inte vara någon ursäkt för oss till att bli trötta på goda gärningar. Hur ofta har inte Jesus kommit för att finna frukt på Sin omsorgs plantor och inte funnit annat än blad! Vi kan känna oss besvikna på resultatet av våra bästa ansträngningar, men det bör inte leda till att vi blir likgiltiga för andras ve och väl och få oss till att inte göra något. ”Förbanna Meros”, sade Herrens ängel, ”förbanna, ja, förbanna dess inbyggare, Därför att de ej kom HERREN till hjälp, HERREN till hjälp bland hjältarna.” (Dom. 5:23) Hur ofta har inte Kristus varit besviken på dem som bekänner sig vara Hans barn! Han har gett dem omisskännliga bevis på Sin kärlek. Han blev fattig och genom Hans fattigdom kunde vi bli rika. Han dog för oss, för att vi inte skulle gå förlorade, utan ha evigt liv. Vad hade hänt om Kristus hade vägrat att bära vår synd för att Han blev förkastad av så många och för att så få satte värde på Hans kärlek och de oändliga välsignelser som Han kom för att ge dem? Vi måste uppmuntra tåliga och smärtsamma ansträngningar. Vi lider nu brist (526) på mod, inte på den pacificerande förtvivlan och det gnälliga klagandet. Vi är i den här världen för att tjäna Mästaren och inte för att ta hänsyn till vår läggning och vad som är angenämt för oss, för betjäna och förhärliga oss själva. Varför skulle vi då vara passiva och modlösa när vi inte ser de omedelbara resultat vi önskar oss?