Här konstateras av vår Frälsare på det enklaste tänkbara sätt klart och tydligt villkoren för att ärva evigt liv. Den människa som skadades och rånades representerar dem som är föremål för vårt intresse, vår sympati och barmhärtighet. Om vi försummar de situationer som de behövande och olyckliga befinner sig i som vi lagt märke till, oavsett vilka de är, har vi ingen förvissning om evigt liv, eftersom vi då inte lever upp till de krav som Gud ställer på oss. Vi känner inget medlidande och ingen medömkan med mänskligheten, på grund av att de inte är vänner eller släktingar till oss. Ni har visat er vara överträdare av andra delen av det kärleksbudet, som de sista sex kommer från. Den som bryter mot ett av dem är skyldig till alla. De som inte öppnar sina hjärtan för människors brister och lidanden kommer inte att öppna sina hjärtan för de Guds krav som står i de första fyra av de tio budorden. Avgudar gör anspråk på hjärta och hängivenhet och Gud äras inte och är inte den som ytterst råder.