Jag har blivit visad, att bror R är en maklig person. Han älskar sina nöjen och sin lättja. Han tycker inte om fysiskt arbete. Han tycker inte heller om noggrant, intellektuellt arbete vid studiet av Ordet. Han kommer att ta saker och ting lätt. Han vill bege sig till en plats för att försöka förmedla sanningen där, samtidigt som hans hjärta inte är i sanningen. Han känner inget ansvar för uppdraget, ingen verklig börda för själar. Han har ingen kärlek till själar i sitt hjärta. Han låter sin egen svaghet distrahera honom bort från uppdraget. Han låter sig styras av sina känslor och låter sina känslor styra honom, lämnar uppgiften och går tillbaka till sin familj. Han har ingen erfarenhet av självförnekelse, genom att korsfästa sin lättja och sina egenheter. Han arbetar i alltför hög grad för förtjänstens skull. Han ägnar sig inte själv särskilt mycket åt att vara verksam, utan tar bara ett litet tag här och där, utan att vara uthållig eller allvarlig och lyckas inte med något. Gud ser med ogillande på alla sådana bekännande tjänare. De är opålitliga i allt. De saknar ett ömt och känsligt samvete.