"Då bådo vi till vår Gud; och vi läto hålla vakt mot dem både dag och natt för att skydda oss mot dem." (Vers 9.) Vi är ständigt i fara att bli självtillräckliga, lita till vår egen vishet och inte göra Gud till vår styrka. Ingenting oroar Satan så mycket som vår kunskap om hans planer. Om vi känner farorna kan vi också känna behovet av bön, såsom Nehemja gjorde, och likt honom skall vi få del av det trygga försvar som ger oss säkerhet i varje fara. Om vi är vårdslösa och likgiltiga, skall vi förvisso övervinnas av Satans frestelser och påfund. Vi måste vara på vakt. När vi likt Nehemja tar vår tillflykt till bön, och bär våra bekymmer och bördor till Gud, behöver vi inte få känslan att vi inte kan göra någonting. Vi måste vaka och bedja. Vi bör ha våra motståndares verksamhet under uppsikt, annars uppnår de en förmånsställning när det gäller att bedra människor. I Kristi vishet bör vi anstränga oss att bekämpa deras avsikter medan vi samtidigt inte tillåter dem att få oss bort från vårt stora verk. Sanningen är starkare än villfarelsen. Rättfärdigheten kommer att segra över det orätta.