Om en av dem har gjort sitt bästa enligt sin bedömning, tycker en annan att han kan se var insatsen kunde ha förbättrats. Då borde han vänligt och tålmodigt ge sin bror fördelen av sin bedömning utan att kritisera honom eller ifrågasätta hans redlighet, inte mer än han själv skulle önska bli misstänkt eller orättvist kritiserad. Om den bror, som känner för Guds sak i sitt hjärta, förstår att han i sina ivrigaste ansträngningar att handla har misslyckats, kommer han att reagera med djupa känslor. Han kommer att vara benägen att tvivla på sig själv och förlora tilliten till sitt eget omdöme. Ingenting kommer att försvaga hans mod och gudalika manlighet som att inse att han gjort misstag i det arbete som Gud har utvalt åt honom, ett arbete som han älskar mer än livet. Hur orätt är det då, om hans bröder som upptäcker hans misstag, trycker törntaggen ännu djupare i hans hjärta för att få honom att känna ännu starkare smärta. Hur orättvist, när varje stick de ger försvagar hans tro och mod och självtillit till att arbeta framgångsrikt med att bygga upp Guds verk.