Stora prövningar har påförts min man genom att bröderna i tjänsten inte har stått vid hans sida, när han som bäst behövde deras hjälp. Den besvikelse han upprepade gånger kände, när de som han var beroende av svek honom då det var stort behov för dem, nedsatte nästan helt hans styrka till att hoppas och tro på trofastheten hos bröderna i tjänsten. Hans ande hade blivit så sårad att han kände att det var rätt av honom att bli ledsen och han tillät sig att i tankarna dröja kvar vid sina besvikelser. Denna mörkrets kanal skulle Gud ha önskat att han stängde, eftersom han löper risken att bli ett vrak på grund av det. När han blir deprimerad är det naturligt för honom ta fram det förflutna och och dröja vid lidanden som han tidigare gått igenom. Oförsonlighet griper hans ande vid tanken att Gud har fått honom att lida av att bli omringad av svårigheter, som påförts honom helt i onödan.