Jag såg att min man inte skulle dröja vid det smärtsamma i vår erfarenhet. Inte heller borde han skriva om sina klagomål utan hålla sig så långt borta från dem som möjligt. Herren kommer att läka hans sår från det förflutna om han vänder sin uppmärksamhet ifrån dem. ”Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet.” När hans bröder som har gjort fel bekänner, borde han godta bekännelsen och storsint och ädelt söka uppmuntra dem som har blivit bedragna av fienden. Han skulle lägga an på en förlåtande ande och inte dröja vid andras fel och misstag. Om han gör det, är han inte bara orsak till att hans egen själ blir svagare, utan han ger de bröder som har gjort fel mot honom kval och plågar deras tankar, när de kanske gör allt de kan genom att bekänna för att rätta till sina tidigare fel. Om Gud ser att det är nödvändigt att någon del av det förflutna skall visas för dem för att de skall förstå hur de skall undgå att begå fel i framtiden, kommer Han att utföra detta verk. Min man skall inte lita på att han själv kan göra det, eftersom det väcker scener med lidande från gångna tider, som Herren önskar få honom att glömma.