Herren befallde Mose att sända ut män för att utforska Kanaans land, som Han ville ge Israels barn. Från varje stam skulle man utvälja en ledare för detta ändamål. De gick, och efter fyrtio dagar återvände de från sin rekognosering och kom inför Mose och Aron och hela Israels församling och visade dem landets frukter. Alla var eniga om att det var ett gott land och de visade de rika frukter som de fört med sig som bevis. En druvklase var så stor att två män bar den mellan sig på en stång. De hade också med sig fikon och granatäpplen, som växte där i överflöd. När de hade talat om landets goda fruktbarhet, gav alla utom två uttryck för stort tvivel och missmod när det gällde deras förmåga att bli ägare till det. De sade att de folkslag som bodde i landet var mycket starka och att städerna var omgivna av mycket stora och höga murar och dessutom hade de där sett ättlingar till den store Anak. Sedan beskrev de hur folken var placerade runt Kanaan och gav uttryck för sin fruktan för att det skulle vara omöjligt för dem att någonsin komma i besittning av detta land.