Den största upphetsning rådde nu hos folket. Deras värsta passioner hade väckts och de vägrade att lyssna till sitt förnuft. De tio opålitliga spejarna anslöt sig till dem genom att fördöma Kaleb och Josua. Hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Den ursinniga pöbeln grep efter kastvapen att dräpa dessa trofasta män med. De störtade fram med ursinniga vrål, men se! stenarna föll ur deras händer, en stillhet kom över dem och de skakade av skräck. Gud trädde emellan för att bromsa deras överilade planer. Strålglansen från Hans närvaro lyste upp tabernaklet som en ljusflamma och hela församlingen såg (152) Herrens signal. En som var mäktigare än de hade uppenbarat Sig och inte en enda vågade fortsätta sitt motstånd. All klagan tystades ner och spejarna, som hade tagit med sig sina negativa rapporter kröp skräckslagna ihop med tillbakadragen andedräkt.