Mose övertygade Gud att Han borde skona folket, men på grund av deras högmod och otro kunde inte Herren gå med på att utföra mirakler för deras skull. Därför bad Han dem i Sin gudomliga barmhärtighet att gå den säkraste vägen och vända tillbaka till öknen mot Röda havet. Som straff för sitt uppror, (153) beslöt Han att alla vuxna som lämnade Egypten, med undantag för Kaleb och Josua, skulle utestängas från Kanaan för evigt. De hade helt uppenbart inte hållit sitt löfte att lyda Gud. Detta löste Gud från det förbund som de upprepade gånger hade överträtt. Han lovade att deras barn skulle få det goda landet, men förklarade att deras egna kroppar skulle begravas i öknen. Och de tio opålitliga spejarna, vilkas negativa rapport hade fått Israel att klaga och göra uppror, utplånades av Guds kraft framför ögonen på folket.