Medan israeliterna hade använt tid på sin onda upproriskhet, hade amalekiterna och kananéerna förberett sig för krig. Israeliterna utmanade övermodigt fienden, som inte hade vågat angripa dem, men så snart de gick in på fiendens område, mötte amalekiterna och kananéerna dem med stora styrkor och slog dem våldsamt tillbaka, med stora förluster. Marken, där massakern ägde rum, blev röd av deras blod och deras lik täckte jorden. De jagades fullständigt på flykten och tillintetgjordes. Utplåning och död var resultatet av deras upproriska försök. Men Kalebs och Josuas tro belönades rikligt. I överensstämmelse med Guds ord fördes dessa trofasta människor in i det land som Gud hade lovat dem. De fega och upproriska gick under i öknen, men de rättfärdiga spejarna åt av Druvdalens druvor.