Med undran och rädsla iakttog den dömda stadens vakter varje rörelse och rapporterade det till myndigheterna. De kunde inte föreställa sig vad allt detta skulle innebära. Jeriko hade utmanat Israels arméer och himmelens Gud. När de nu såg att denne mäktige fiende marscherade runt deras stad en gång varje dag med krigets hela pompa och ståt, och därtill med den heliga arkens storslagenhet och de åtföljande prästernas prakt, slog emellertid denna scenens imponerande hemlighetsfullhet furstarnas och folkets hjärtan med skräck. Sedan ville de på nytt inspektera sina starka försvarsverk, eftersom de kände sig övertygade om att de framgångsrikt skulle kunna stå emot det mäktigaste angrepp. Många hånade tanken att någon skada skulle kunna drabba dem genom dessa märkliga demonstrationer, medan andra blev skrämda när de såg ståten och glansen från den procession, som varje dag ringlade sig så storslaget omkring staden. De kom ihåg att Röda havet fyra år tidigare delade sig för detta folk och att en passage hade öppnats för dem genom floden Jordan. De visste inte vilka (161) andra under Gud kunde göra för dem, men de höll sina portar ordentligt stängda och skyddade sig med mäktiga krigare.