Prästerna lydde sin ledares påbud och bar förbundsarken framför folket. De hebreiska härarna ställde upp sig till marsch och följde denna symbol för gudomlig närvaro. Den breda kolonnen tågade nedför Jordans strand och när prästernas fötter sattes ned vid flodens kant, skiljde sig vattenmassorna ovanifrån och den undre mängden fortsatte att röra sig bort så att de lämnade flodbädden torr. Prästerna med Guds ark passerade och Israels folk följde efter. Halvvägs över Jordan fick prästerna order om att stå stilla i flodbädden tills den hebreiska hären hade kommit över. Detta hände för att ännu starkare inpränta som ett faktum i dem, att den kraft som hejdade Jordans vattenmassor var samma krafter som gjorde det möjligt för deras fäder att ta sig över Röda havet fyra år tidigare.