”Bror A, du borde ha fått en värdefull erfarenhet under de många år som du har blivit välsignad av det stora ljus, som Gud har låtit lysa över din väg. Jag hörde en stämma säga om dig: ”Det är ett ofruktbart träd. Varför skall dess fruktlösa grenar skugga den plats som ett träd fullt av frukt skulle kunna ha glädje av? Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden?” Då hörde jag det bönfallande tonfallet från Barmhärtighetens ljuva röst säga: ”Skona det lite till. Jag vill (189) gräva omkring dess rötter; jag vill beskära det. Ge det en chans till. Om resultatet inte blir bra kan du hugga ner det.” (Se Luk. 13:6 - 9) Så det improduktiva trädet tillåts få ytterligare någon prövotid, lite längre tid för det ofruktsamma livet att blomstra och bära frukt. Kommer detta beviljade tillfälle att bli till nytta? Kommer varningarna från Guds Ande att bli beaktade? Jesu ord om Jerusalem, efter att staden hade ignorerat frälsningen, som så generöst uttalades av dess Frälsare, uttalas också i allt väsentligt till dig: ”Jerusalem, Jerusalem! ... Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte”. (Luk. 13:34) Kristus bönföll, Han inbjöd, men Hans kärlek förblev obesvarat av det folk, som Han kom för att frälsa. Du har inte på något sätt handlat bättre på din dag än de stackars, självbedragna och förblindade judarna gjorde på sin. Du kunde ha utnyttjat dina privilegier och tillfällen och utvecklat en kristen karaktär, men ditt hjärta har varit upproriskt och du ”ville inte” ödmjuka dig själv till att bli sant omvänd och leva i lydnad mot Guds krav.