Det finns många som finner en särskild glädje i att syssla med felen, verkliga eller tänkta, hos dem som bär ett tungt ansvar vid institutionerna inom Guds verk. De förbiser det goda som dessa utfört, den nytta som har åstadkommits av deras nitiska arbete och en aldrig sviktande hängivenhet för verket. I stället fäster de sin uppmärksamhet på något synbart misstag, någon sak som gjorts och de konsekvenser som följt och fantiserar att de själva kunde ha gjort det på ett långt bättre sätt och med bättre resultat. Sanningen är den, att hade de fått utföra arbetet, skulle de antingen ha vägrat att göra det överhuvudtaget under rådande förhållanden, eller också skulle de ha skött ärendet mycket mera taktlöst än de som följde Guds försyns anvisning och utförde arbetet.