Eli hade invändningar mot sina söner, men satte inte genast gränser för dem. Denne kärleksfulle, tillgivne far varnades av Gud för att hans försummelse skulle leda till straff, men inte ens då kände han att han (200) omedelbart måste få bort detta motbjudande onda från Israel. Han borde genast själv ha vidtagit rätt åtgärder, men i stället sa han, med en anmärkningsvärd underdånighet: ”Han är Herren. Han må göra det som är gott i hans ögon.” (1 Sam. 3:18) Om han hade väckts på grund av sin försummelse, kunde Israel ha räddats från att behöva förödmjukas genom att lida nederlag och Guds ark skulle inte ha fallit i fiendens händer.