Barnen borde få undervisning genom regler och exempel. Föräldrar borde möta sitt tunga ansvar med fruktan och bävan. De borde innerligt be att få gudomlig kraft och vägledning för detta uppdrag. I många hem sås fåfängans och själviskhetens säd i barnens hjärtan, nästan redan medan de är spädbarn. Det som de näpet säger och gör kommenteras och lovordas i deras närvaro och upprepas på ett överdrivet sätt för andra. De små lägger märke till detta och blir uppblåsta av självkänsla. De tar sig friheten att avbryta samtal och blir fräcka och oförskämda. Smicker och själviskhet odlar deras fåfänga och envishet, (201) tills den yngste inte så sällan härskar över hela familjen, inklusive far och mor.