De, som bekänner vår upphöjda tro, som håller Guds bud och väntar på vår Herres snara ankomst, borde vara tydliga och skilja sig från världen (226) runt omkring dem, ett särskilt folk, ivrigt att göra goda gärningar. Till de karaktäristiska drag, som skall skilja Guds folk från världen i dessa sista dagar, är deras ödmjukhet och saktmod. ”Lär av mig”, säger Kristus, ”ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.” (Matt. 11:29- 30) Här är den vila, som så många efterlyser och förgäves använder tid och pengar på att få. I stället för att målmedvetet försöka bli lika varandra när det gäller ära och ställning, eller kanske ännu högre, borde vi försöka bli Kristi ödmjuka och trogna tjänare. Denna anda av självupphöjelse skapade strid bland apostlarna även medan Kristus var tillsammans med dem. De diskuterade vem som skulle vara den störste bland dem. Jesus satte sig och talade till de tolv och sade till dem: ”Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare.” (Mark. 9:35)